Egna tankarPosted by Britt-Marie Thu, October 15, 2009 18:00:15De två första dagarna i älgskogen har gett tillfälle till både skratt och gråt. Skratta har vi kunnat göra åt Krister, som vid middagsbrasan dag ett uppvisade en fot iklädd en känga och en fot med vit ullsocka och träsko. Varför? Ena benet försvann i ett blöthål!
Vi kan också dra på munnen åt vår anti-teknikingenjör Helge, som monterat två pejlutrustningar på sin stackars hund, den ena utrustningen lånad från Tord. Resultatet blev att Helge fick lov att ringa till Tord på passet, för att få veta var hunden höll hus. Moderna hundförare, all teknik ska de ha, men kunskapen att sköta den då? Borde inte det också vara bra att ha?
Gråta kan vi behöva göra över det faktum att vi knappast törs jaga med löshundar. Älgjakt i ett vargrevir är knepigt, ibland t o m omöjligt. Och skyll inte på oss om det skjuts för få älgar! Försök få älgarna att gå i pass utan att kunna använda lösa hundar för jakten. Svårt och nedslående. En jaktkamrat miste sin jaktkamrat, d v s sin hund, till vargarna i torsdags. Vi lider med honom och känner oss helt vilsna just nu. Vet inte riktigt vara detta ska sluta.
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Sun, May 31, 2009 19:04:10Hej i sommarvärmen!
Äntligen kommer jag mig för att skriva några små rader i gen, lääänge sedan sist!
Älgutredningen står för dörren, den 17 juni ska den offentliggöras och då får vi äntligen veta vilka förslag som Maria Norrfalk väljer att lägga. Jag vet att markägarsidan, åtminstone den icke-jaktintresserade delen, jobbar stenhårt för att "få större inflytande" över den viltförvaltning som de redan äger...?! Jakt är avkastning av fastighet, kom ihåg det! Markägaren äger jakträtten, alltså har han/hon egentligen allt inflytande i världen redan nu. Att många valt att inte ta tillvara sina möjligheter, och därmed lämnat landet fritt, det är inte detsamma som att att vara utan makt. Och om detta, att välja inaktivitet, är den fortsatta handlingsplanen, ja då lär inte fler paragrafer vara lösningen.
Men, men, den 17 juni får vi som sagt se vad som händer.
Ha det bra!
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Mon, December 01, 2008 20:57:02Rasmus har ringt. Han gör det ibland, även om det numera är sällan. Och vid de tillfällena heter han ju inte Rasmus, han har ett annat, civilt namn. Spännande! Men tonen är densamma, infallsvinklarna, samtalsämnena. Faktiskt ganska enahanda.
Liksom tidigare är det mitt/jägarnas fel att världen ser ut som den gör, i alla fall i viltsammanhang. För många älgar, för många vildsvin, för få vargar, för mycket, för lite, håhåjaja. Och samma upprörda ton!
Det måste kosta på att år efter år gå omkring och vara så arg! Nog måste väl livet ha mera än bara irritationskällor att erbjuda? För egen del hittar stora lass av glädjeämnen, jag behöver bara gå ut på kökstrappan och blicka upp över bergssidan. Vidder och vilt, det är lycka! Bara att andas in och njuta, gratis dessutom! Njut!
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Sun, October 19, 2008 19:21:07Så har då första älgjaktveckan i oktober gått. Har knappt sett en älg, men det är nog mest mitt eget fel. Traskar och går med en hund som också mest bara traskar och går.... Poletten har liksom inte riktigt trillat ner, håhåjaja.
Men skogen är fin, vädret vackert och jaktkamraterna trevliga. Vi har riktigt roligt tillsammans och somliga av oss bjuder på glädjeämnen som får hela jaktlaget att dra på munnen länge. Som t ex Helge!
Hans hund har fattat vad jakt är och det är en fröjd att höra ståndskall och gångstånd eka i skogen. Själv hade jag äran att nästa stå i vägen för ett gångstånd i början av veckan, men jag valde att sakta dra mej undan. Nu valde älgen att ta samma väg och hela härligheten kom ändå närmare och närmare. Nu gällde att ta snabba beslut, skjuta för annans hund eller låta passera. I vanliga fall har vi hundförare snackat ihop oss i förväg, men inte denna gång! Och nu var ekipaget för nära för att jag skulle kunna använda mej av radiokontakt, det skulle älgen ovillkorligen höra! Tur att det finns sms!
Sagt och gjort, upp med mobilen, knappa in en snabb fråga; hur vill du att jag gör, och så iväg med meddelandet. Jag sände en tacksam tanke till den som kom på sms-tekniken, troligen hade han eller hon varit i samma situation som jag. Skönt med själsfränder! Han knappt stoppa ner mobilen, när den ringer.....eller rättare sagt; den vibrerar. Föreställ er ett snabbt annalkande gångstånd, den spännande situationen och förväntningen över att strax få ett besked via ett litet pling. Det hade suttit fint, det vill jag lova! Istället fick jag en vibrationsattack i innerfickan, direkt mot revbenen. På displayen ser jag att det är Helge som ringer och jag viskar jättetyst, hallå. I andra änden säger en något skamsen hundägare:
- Du, jag kan ju inte sms:a! (Enligt hans brorsdotter bör jag vara glad att han ens kan läsa....)
Just då var det väl så lagom roligt, men i efterhand har vi fått oss ett gott skratt. Jag planerar nu sms-lektioner för älgjägare, men hitinitlls har undanflykterna varit många. Nåja, när vi skrämt nog många älgar, så kanske vi istället kommer till skott med sms-tekniken! Och ett kul minne blev det!
Som avlutning på vår första älgjaktvecka 2008 kom så en härlig final: Åke sköt en 14-taggare. Jag tror det vara jag som var hund....
Jag fick jobba lite för att komma över bäcken som rann strax bredvid passkedjan, jag har ju inte världens längsta ben direkt! När jag äntligen är över, smäller det på pass O. I com-radion hör jag Åke meddela att han skjutit en tjur, men att han nog kommer att behöva hjälp med urtagningen så småningom. Passgrannen Ulf lovar hjälp när drevet är klart; hojta, så kommer jag, säger han.
För att göra en i övrigt tråkigt drev roligt, så hoppar jag fram till slutet.
Jag hör när älgdragaren kommer, går i riktning mot ljudet och kommer till pass O. Där, med uppkavlade ärmar och den oranga kepsen (f ö kaxigt dekorerad med en förtryckt gren vid ena örat!) hängande på en trädstam, sitter Åke och brottas med ett tarmpaket. Och som han ler! Tjuren hade fallit på plats, Åke hade bara meddelat att han skjutit en tjur och nu var jag en av de första som såg den. 14 taggar....
- Har du nå´n så´n tidigare, undrar jag försiktigt.
- Nä, blev svaret, och leendet blev ännu bredare. Det är härligt när glädje syns t o m i ögonen. Och ärligt talat, jag tror han ler ännu! Han fick en stor kram och log ännu mera!
Så olika kan älgjakt vara.
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Sat, September 20, 2008 20:41:36Sitter den här kvällen med lite annorlunda tankar. Det är min mors 85-årsdag, jag har varit hos henne nästan hela dagen och vi har haft jättetrevligt. Utanför köksfönstret har rådjuren gått, vi har sett dem från och till hela dagen. Trots intensivt stirrande lyckades jag inte se någon älg, men det gick bra ändå. Tankar löper lätt när man trivs!
För ett par dagar sedan blev jag inbjuden till ett par goda vänner på björnjakt. Det måste ha varit tankeöverföring, jag satt nämligen och funderade över när vi kunde ta ett tag med björnen, det är något alldeles extra med den jakten. Då plingar det till i min mobil. "Kan du jaga björn hos oss i morgon?" stod det! Jotack, en så´n chans kan man ju inte missa! Snabbkollade almanackan, packade och stack!
Morgonen efter släppte vi hunden, hörde upptaget och promenerade därefter 2 mil! Såg ett 20-tal björnspillningar, bra mycket älgspår och en hel del skogsfågel. Motion är bra, frisk luft lika så, men någon björn såg vi inte röken av! Senare på kvällen, från bilen, såg vi åtminstone ko och kalv, men på grannens mark...
Dagen efter fick jag ett mms med en bild av en död björn! Från ett annat område, fick jag veta senare.... Dag 3 fick jag se film på både ett ståndskall på björn, från rätt område, och en nyskjuten 10-taggare, slaktvikt 308 kilo, också den från rätt område. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt, men det skapar ändå jättefina minnen!
Få saker är så djupt berörande som att få dela jaktminnen med andra jägare! Jag vet, det var förmodligen det som en gång i världen fick mej att fastna för jakten. De äldre jaktkamraternas berättelser runt en brasa i skymningen. Pröva det, det är kanon! Måste ha varit ett underbart sätt att bli introducerad i jakten, bättre än vad jag förstod då, det skapade så sköna bilder i huvudet. Jag bjuder på tipset, enkelt att genomföra, billigt och oerhört förväntansskapande. Det är som att få sagor berättade för sig. Vilka ungar gillar inte sagor? Jisses, att skapa ett sug efter mera är egentligen inte så svårt! Pröva, det är värt besväret!
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Tue, August 12, 2008 16:21:33Efter en ganska lång tid av tystnad, kommer nu änligen lite nya tankar. Nej förresten, gamla tankar, men i ny tappning!
Som ni nog redan sett i gästboken, har Älgens Vänner fått besök av "Rasmus Redelius", ett alias för en bekanskap som jag hade äran att göra för 4 år sedan. Han hade visserligen ett annat namn då, men avsändaren var den samma, liksom tonfallet och innehållet i mailen. Alla trafikolyckor med älg inblandade i, de hade jag ansvar för, och då liksom nu skulle jag ta kontakt med alla olycksdrabbades anhöriga. Om inte jag gjorde de så "hotade" han med att göra det i mitt eller min arbetsgivars namn.
Jag må vara enfaldig, men jag trodde att "rasmussen" växt till sig och eventuellt börjat tänka. Om någonting växer, i det här fallet en älgstam och det är ett problem, så borde det väl inte vara den kategori människor som håller tillväxten nere, som är problemet...?
Alla viltarter växer eller går tillbaka utifrån de förutsättningar som deras omgivning ger. Om "Rasmus" anser att älgtillväxten är ett problem, och jag och övriga jägare går ut och skjuter mer än 80.000 älgar om året, är det då rätt kategori människor han skäller på? Visst, vi kan skjuta ännu fler älgar, men vi kan också skjuta färre eller låta bli att skjuta några alls! Om vi jägare tröttnar på att få ovett för vår insats för älgastammens begränsning, då återstår det väl för "rasmus" att själv försöka åstadkomma en insats som motsvarar vår. Så mitt förslag blir därför att nästa "Rasmus-brev" går till älgarna direkt! Be dem hoppa över brunsten och istället gå och lägga sig någonstan och självdö. Det är väl de enda alternativen som återstår...?
Lycka till "Rasmus"!
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Sun, June 15, 2008 20:54:40Idag har jag skjutit godkänt för björnpasset! Det tycker jag alla jägare ska göra, oavsett man tror sig få användning för det eller inte. Lika väl som jag kommer att skjuta ett antal skott inför älgjakten, så skjuter jag inför en eventuell björnjakt (och antingen jag får möjlighet att jaga björn eller ej, så räknar jag med att ha nytta av även små, enstaka träningstillfällen. Det är en del av mitt totala träningsskytte).
Egentligen skulle allt träningsskytte med kula se ut ungefär som björnpasset, lugnt och metodiskt, med skott mot stillastående figurer och med möjligheten att ta stöd. För, handen på hjärtat, hur nödvändigt är det egentligen att lära sig skjuta på sådant som springer? Nu har jag dragit på mig massor av kritik från alla som ser nödvändigheten i att fixa andra-skottet eller eftersöket, men min point är att vi ska se till att det där andra-skottet aldrig behövs!
Istället för att lära oss att skjuta på löpande vilt, borde vi lära oss att vissla och skjuta prick! Vissla, för att få viltet att stanna, skjuta prick för att det är det vi ska kunna när viltet stannat! Oskadat vilt som inte stannar, låt det löpa! Det kommer alltid nya chanser och hur många har egentligen känt sig stolta över att ha orsakat ett eftersök?
Nej, ut och skjut på stillastående pappfigurer, gör gärna en del avståndsbedömningar också, det är både kul och nyttigt (och överraskande, kan jag tillstå!). Och ägna gärna en del tid åt visslingsövningar! Det finns ju mycket man kan vissla åt på sommaren.... Om någon kastar mörka blickar åt ditt håll när du visslar, är det ju bara att förklara att du tränar inför björn- och älgjakten!
Härligt, va!
BMN
Egna tankarPosted by Britt-Marie Sat, May 10, 2008 22:18:24Jag har varit på några möten under våren, alla handlade om älg! Ja, från början var de kanske ämnade att handla om annat, men så snart det blir dags för "sträcka på benen" så börjar folk prata älgjakt!!? Och det är inte ens jag som börjar!
Jag har funderat en hel del på det här fenomenet, det finns en officiell och en in-officiell sida när det gäller älgar (och en hel del annat också, det ska ärligt sägas). Har vi ett möte om skog, ska några av mötesdeltagarna tycka illa om älgar, det hör till. Det samma gäller om mötet gäller trafik, naturvård, vatten, odling eller något annat spännande. Då är bilden ofta väldigt klar, "du med dina älgar" får jag höra. Men vad händer när det blir paus? Jo, ut i korridorena kommer mötesdeltagarna, en efter en, samlas i små grupper här och där och gissa vad de spontant pratar om, när de själva får välja....jo, älg!
- Hur gick jakten för dej i år då, själv fick jag ett sånt skitpass vet du, men jag fick åtminstone se ett par djur sista dagen. Men grannen, han fick minsann....o s v. Jag bara ler, innåt, jag kan ju inte lägga upp det flin jag egentligen skulle vilja! Men det är skönt att veta att allihop är vi egentligen älgvänner, innerst inne!
Ha det bra,
BMN
